idag har jag tänkt tanken många föräldrar tänker någon gång när ens barn är heeeeelt hopplösa. Folke är inne i en skada sig själv period som idag slutade med att han både skadar sig själv och mig. vi tog en liten "timeout" från varandra så jag fick böla ifred. jag fick fläskläpp och han fick förmodligen JÄVLIGT ont i framtänder, huvud och lite andra kroppsdelar när han sätter igång med sitt självskadebeteende.

Nån som har ett tips, ide, råd, om vad man gör åt sånt beteende utan för den skull visa att de ger effekt? Han skadar sig så pass mycket att man måste ge honom uppmärksamhet om de inte ska sluta på sjukhuset. Så de funkar inte att ignorera. Ibland funkar undanledsmanöver men inte speciellt ofta....

två arga bäbisar och en glad mamma/faster

vi är så jävla sega. jag är sjuk IGEN! vafan har hänt med mitt immunförsvar?! skit..ska ner på stan och fika sen endå... tänkte gå till bibban också. vet inte varför men jag kanske kan låna en bok och bli smart..

ska fixa lite tai käk. martiin är seg också. han ligger i morgonrocken fortfarande. klockan är 11.43. jag luktar kaffe. de är rebecka & fiona på tv nu. har sett alla avsnitt redan.
måste måste....

..men jag har haft annat för mig som ni förstår. Letar febrillt efter mr pepparkaksgubbe-bilderna som håkan skickade på Folke från julafton men förmår mig inte hitta vart Martin sparat dom nånstans. Och för att ytterligare förklara varför (för er som inte vet) jag inte lägger in lite bilder på magen är de för att vår display på kameran är trasig så man kan inte leta sig fram till självutlösaren liksom. Och då måste jag be mr mästerfotograf att ta kort, och efter som jag fem av sju dagar i veckan oftast ser ut som ett vrak i mjukisbyxor har jag inte värsta lusten att bevara den looken på kort so nin säker förstår.
MEN! Kära vänner. Julen var bra. Vi lyckades med vår lilla frukost bjudning som förhoppningsvis får bli en ny tradition. Min kära kusin Dennis och han fru var här och hälsade på idag. Dom bor i Skotland vilket gör att man givetvis inte träffar dom så ofta. Vi hade massor att prata om och de var dessutom första gången dom träffade Martin. Vi blev sjukt sugna på att åka och hälsa på dom eftersom dom tydligen bara kommer bo kvar i ett år så brinner de i knutarna...PLANER PÅ DET! Helst vill man ju åka barnfria, jag menar det blir ju inte jätte mycket semester med två blöjbarn....

VI får se vi får se...

Sitter och laddar in kort på extrafilm nu..de blir en supries till min kära ! Hoppas han inte läser..

Vem var det som sa att man inte kan färga håret rosa, sminka sig varje dag, och måla naglarna när man är mamma?

Det är ingen som faktiskt sagt det. Det är mina hjärnspöken som talar. Men med facit i hand så...är det inte så konstigt att jag har tappat bort mig själv. Innan jag fick barn och innan jag var gravid var jag övertygad om att jag inte skulle glömma bort mig själv och fortsätta ha min kansiga stil med färg och form. Jag skulle inte bli nån morsa som hade en decimeter utväxt orakade ben, och buskiga ögonbryn. Men när jag blev gravid med Folke märkte jag att man faktist blev begränsad. Allafall om man är en praktiskt person som jag ju faktiskt alltid vart. (Det faktum att jag köpte mina första högklackar när jag var 21, som jag aldrig använt dessutom) Är ju ett tecken på att jag inte går i heels, inte ens när jag ska ut. Kladdar jag på mig rött läppstift ser jag mer ut som en transa en en snygg ung tjej, pga mina stora läppar som är omålbara.
Så, jag var gravid i 9 nästan 10 månader med Folke vilket följde med mamma byxor, trötthet och buskiga ögonbryn. Och de blev ju inte bättre när de lilla knyttet var fött.
Dagarna var helt uppochner och vi var totalförvirrade. Skulle vi  iväg nånstans tog det oss över två timmar att komma iväg. Plus att man vägde några kg extra och inte kom i sina vanliga kläder på en sådär 2-3 månader.
Pengar var ju inte och tala om heller. Man skämdes om man köpte ett "eget" shampoo som inte alla i familjen kunde använda och luktade spyor och svett i flera månader.

När jag väl började hitta tillbaka till mig själv min vanliga vikt, och dessutom var lite solbränd, så fick jag ett plus på stickan. JAPP! VI var såklart jätte glada, men jag var återigen på mammabyxor stadiet och brutalt stora bh-ar. Så en dag bestämmde jag mig för att nu jävlar. Jag visst, jag är begräsad när det gäller kläder och så, speciellt nu på vintern, men jag ringde hit min kära hårfärgare lisa, blonderade håret, målade naglarna och har köppt lite nya kläder för pengar jag inte har. (själklart på rea!) Jag har bestämt mig för att åtminstonde några gånger i månaden måla ögonen med knasiga färger som jag gjorde förr och försöka hålla efter ögonbrynens form lite bättre. Jag kanske går runt i mjukisar hela dagarna men jag kan fan anstränga mig och slänga på lite mascara när jag går till ica. (även om den blir utsmetad i snöstormen, det är ju tanken som räknas)

Så nu ska jag göra nått åt min kaffe - andedräkt och va en lite snyggare mamma, och flickvän sen när Martin kommer hem. Hoppas jag kan inspirera fler ;)

Ok, när ni läser det här nu kommer ni förstå varför uppdateringen inte vart nått och ha här. Det började förra veckan på tisdagen.

Tisdag:
 Folke får sitt ettårsvaccin en månad för sent pga att han var sjuk förra gången. Madde casta kommer och hälsar på och allt är frid och fröjd. Det räcker med att hon går utanför dörren och åker hem och Folke blir hysterisk när jag ska mata honom. Martin kommer hem från jobbet vid tre och han mår fortfarande dåligt. Gråter hysteriskt och får panodil. Vi är övertygade om att det beror på sprutan (man kan bli sjuk och få feber av den) och vi åker till Tjalve (orienteringsklubben) för att Martin ska träna och jag ville träffa lite folk. Folke mår bättre och sitter tillochmed i en okänd, för honom, tants knä och äter macka och soppa som aldrig förr. Vi åker hem och de är inte mer med det.

Onsdag:
 Alexandra och hennes son Collin kommer vid 11 snåret och hälsar på. Folke är hänging, ville inte ha frukost och får panodil för att han har lite feber. Fortfarande HELT övertygad om att det här är pga sprutan. Vi går och fikar i vilbergern centrum Folke är hängig men inte hopplös, men vill inte ha nån mat. Vi får lämna fiket för att han skiter på sig så det luktar över hela fiket. Fortfarnade tycker jag inte att de är nått konstigt utan bara lite mer illaluktande än vanligt...Kommer hem och Martin byter på honom. Han får sova för att han är jätte trött.

När han vaknar försöker Martin mata honom för att han inte ätit ordentligt på hela dagen. DÅ bryter helvetet lös. Folke spyr kaskader över hela bordet och golvet, jag tar hand om honom och Martin, som börjar ana nått söker på internet om vaccinet och biverkningar. Ingenstans hittar vi att man får diarre och kräkningar av det. Martin tar eget intiativ att ringa sjukvårdsrådgivningen som tycker att de låter jätte konstigt. Dom vill att vi åker till sjukhuset med Folke. Klockan har hunnit bli 19.00 vid den här tiden och jag har fullt upp i tvättstugan. Martin hade ca en timme kvar tills att han brukar gå och lägga sig när han jobbar förmiddag, men vi lämmnar allt och åker snabbt in till barnjouren.

19.30; Möts av en sköterska som visar in oss i ett undersökningsrum. Hon säger att det kan ta lite tid.
20.30; Vi får en isglass att försöka få i Folke eftersom han vägrar att dricka vilket leder till att han inte kissar, som han måste göra för att dom ska få svar på prover från urinet.
21.30; Martin börjar tappa tålamodet. Vi pratar om att åka hem.
22.00; Ringer på klockan och säger att vi skiter i det om inte läkaren kommer snart. Dom trilskas med oss. Fortfarnade inget kiss. Vi turas om att sova på britsen i rummet. (Martin hade gått upp 04.15)
22.30; Folke fortsätter ha diarre. Inget händer. Han blir mer och mer utmattad och sover om vartannat.
23.00; Vi tappar tålamodet slår händer i väggen, kastar blöjer och börjar bli allmänt galna i det trågna rummet. Sommnar båda två ihopträngde på undersökningsbritsen. Folke sover i vagnen.

(Torsdag)
01.30; Vaknar av att nån kommer in. Jag fattar inte att de är läkaren. (ska sägas att jag mådde jätte dåligt redan här, mer om det sen)
Läkaren undersöker Folke och till vår förvåning (vi har fortfarande inte förstått hur illa det är med Folke) bestämmer hon att vi ska läggas in över natten. Folke ska först få bedövningsplåster i en timma och sedan dropp.
02.00; Martin lämmnar oss för att åka hem och tömma tvättstugan, bädda sängar städa kräks och sova (han har här inte sovit på 22 timmar) Vi får ett rum utanför avdelningen pga rumsbrist. Dom ställer inte in nån säng till Folke utan tror att han ska kunna sova brevid mig med droppslang och grejer. Som tur är har vi vagnen som jag spänner fast honom i istället.
Vi sommnar, jag får nattskjorta och gigantiska sjukhustrosor att låna. Vi får endast lämmna rummet om jag ska gå på toa i korridoren.
03.00; En sköterska kommer in och jag väcker Folke. Han ska stickas i handen. Jag får JÄTTE ont i mamma-hjärtat när dom självklart sticker fel första gången. Vid de här laget är Folke helt torr i huden och har knappt vätska kvar till tårar.
03.30; Droppet är påkopplat. Jag har skiiiitont i magen. Sköterska säger att jag ska försöka vila..mm visst!
04.00; Sköterskan kommer in och tittar droppet och Folke.
0.5.00; samma sak..
06.00; samma sak...
07.00; vaknar av att droppmaskinen piper. Personalen skiftar och knölar.
08.00; byter dropppåse, jag går upp, gör mig så fräsch jag kan.
09.00; Får frukost, som består av två ledssna ostmackor.
10.00; Martin kommer
11.00; en rysk läkare kommer och bestämmer att Folke får åka hem. (vi fattar inte ett ord och frågaar sköterskan efteråt vad hon sa)
12.00 Vi åker hem. Tar en sväng till MAX eftersom vi är utsvultna och inte orkar göra mat.

Maten smakar konstigt...Folke sover. JAg tar en dusch. Jag mår konstigt. Sover två timmar.
15.00: Jag vaknar med ett ryck. Skriker till Martin att jag behöver en hink. sammtidigt som jag sitter på toan. Jag spyr som en gris upp all äcklig max-mat. Städar badrummet. Vill ta mitt liv. Duschar igen.
Folke vaknar, kissar inget. Äter inget...jag fortsätter mitt race mellan sängen och toan medans Martin tar han om Folke.

19.00; vaknar med ett ryck av att Martin är hysterisk inne i Folkes rum. Kommer in Folke spyr i Martins famn. Sängen är full av spyrór och Martin och Folke också. Jag tar Folke till badet sammtidigt som jag ringer 112. Folke är grå i ansiket och sitter och skakar och gråter hejdlöst. Ambulansen är där på fem minuter. Martin har fått på sig kläder och Folke också. Jag sitter på toan med dörren öppen när ambulanskillarna kommer in (KUL!)
Jag ringer till mamma och är hysterisk och gråter för att jag inte vill/vågar va själv när jag mår som jag gör. (brukar svimma osv när jag har feber och är sjuk) och de är inte så kul när man är gravid dessutom.
21.00 ; Mamma kommer (helt slut) städar och diskar, spritar händerna och är livrädd för att bli sjuk.

22.30; Martin ringer och vill bli hämtad, de behövde inte vara kvar. Jag vågar inte ens sätta mig i bilen eftersom jag spydde och gjorde nr 2 hela tiden. Mamma tar vår bil och hämtar dom. Hon kan åka hem sen.

Natten fortsätter med att jag går på toan och spyr och styr och duschar om vartannat. Martin sover på soffan och tar hand om Folke.

Fredag; Martin får feber,jag blir livrädd. Nu måste ju jag också bli bra så jag kan ta hand om båda. Vi upptäcker ett konstigt "blåmärke" på min vad. Mamma kommer och tittar på det. Hon tror att det kan vara en ytlig blodpropp. Jag tar kontakt med vårdcentralen och barnmorskan. VC vill inte ha dit mig eftersom jag har magsjuka. Dom skickar en distriktssköterska på eftermiddagen i full skyddsutrustning som undersöker mig i hallen. Hon kan inte säga säkert vad det är för något och hon kan inte säga att det inte är en blodpropp. Jag uppmanas hålla koll på blåmärket. Min magsjuka fortsätter och Martin kämpar och håller emot för att hans inte ska starta. Han får ett "toabesök" och klarar sig undan med det, och feber. Han mår bäst av oss och får ta hand om både mig och FOlke.
Fredagsnatten är i en dimma för mig. Jag lever på cocacola och ligger och svamlar och sjunger i sängen. Har förmodligen hög feber.

Lördagen; mår alla bättre med är utmattade. Folke och jag äter fortfarnade inget. Vilar...Mina toabesök upphör på lördagsmorgonen.

Söndag; fortfarnade utmattade, får lite bakslag av att jag trott att jag mådde bra på lördagen och röjde upp efter kalaset. Martin bestämmer sig för att åka till jobbet på måndagen.

Måndag; Jag mår skit och har sovit dåligt hela natten med kramp i magen och vart kallsvettig. Börjar gråta när Martin undrar om jag vill att han ska va hemma. Han stannar hemma och ta hand om oss. (Folke har fortfarnade diarre) jag får vila upp mig och Martin kan åka till jobbet på tisdagen.

Nu förstår ni varför jag inte haft tid/lust att sitta vid datorn......

Igår när Folke skulle lägga sig så råkade jag först spruta ner honom med kallvatten i duschen, sen när han låg på skötbordet och höll i en tvål flaska såg inte Martin attt den va öppen och han fick massa tvål i ögonen stackars!
Sen blev det bättre efter en portion mannagrynsgröt :D

Kan va den bästa och billigaste inredningsfynd man kan göra. Det är nåra som flyttar och har fyllt soprummet till bredden nu i typ 2 veckor. Hur fan kan man ha så mycket skit?!

Så dom här två pärlorna till nattduksbord hittade vi och jag fann nån form av kreativitet såhär på söndagskvällen och grundade dom med lite vit färg. Martin är inne på att måla dom i nån form av orange/aprikos...



Vi har vart hos Folkes morfar också i sedvanlig ordning på helgen. Det serverades korv och pomme. mycket glamoröst. Folke ville ha öl som ni ser. Gårdagen bjöd på den bästa helgdagen på jävligt länge! Bra på alla vis. Nä, nu ska vi sova här hemma. Martin ska ju faktiskt bara gå upp kl 04.15...