Igår var jag på jobbcoachmöte. Jag kan ha haft världens sämsta inställning när jag gick dit av förklarliga skäl. Men eftersom jag spelar jävligt bra var de inget han märkte. När jag sa att jag ville ha ett jobb som inte var alltför mycket skiftande arbetstider (önsketanke såklart jag vet) med tanke på familjen, så tyckte han princip att jag var en idiot. Jaha, tänkte jag då. Då  är de väll bara att spela de spelet istället då.. Så han fick mig att framstå som en idiot för att jag tänkte på barnen i första hand (för att jag vill kunna umgås och träffa dom så mycket så möjligt) när jag tänker efter vad jag vill jobba med. Då var det fel. Jag ska ju bara tänka på vad jag vill och min karriär.

Man kan ju undra vart samhället är på väg när alla ska gå och va stora egoister. Jag har inte skaffat barn för att inte hinna träffa dom. Jag tycker inte att jobb är de viktigaste. Jag tycker att de viktigaste är familjen. Varför har de blivit så fel att tycka så ? NÄR blev det såhär? Kan inte alla bara få göra som dom känner? Dom som vill "göra kärriär" först gör det, och sen kan dom låta oss andra va. Varför får man inte börja i andra änden ist? Varför måste jag förklara mig varje endaste jävla gång nån med lite hån i tonen säger typ nått i stil med "ni blev lite chockade va, när du vart gravid igen?!". Varför kan inte de få va ett val som vi gjort´av egen vilja? NÄ, vi trodde ALDRIG att man kunde bli gravid om man inte äter p-piller!

nån mer som k'ännt likadant`?